Är det inte konstigt hur man på ett papper kan få ner en bit av sin själ och en bit av ens hjärta? Nu förstår ni nog inte riktigt vad jag menar, men det är såhär att vi har fått en uppgift i skolan att vi ska hålla ett tal. Jag har nu skrivit klart mitt men om jag känner mig själv så kommer jag ändra det många gånger innan jag blir helt nöjd. ;)
Iaf, det är såhär att mitt tal blev väldigt personligt. Jag är dålig på att vara personlig, eller iaf muntligt. Att skriva har aldrig varit något problem men att möta blickar och ansiktsuttryck när jag berättar saker skrämmer mig. Jag är rädd för reaktionerna. Men jag antar att detta är början på någonting nytt och spännande, en bit på vägen?


Nej, nu ska jag kolla på någon film med Nicholas Cage och käka tonvis med godis = mamma är inte hemma. Hahaha, vi tre gottegrisar som är kvar ska helt enkelt feta oss. Vi ses. :]